Här har ni Atlas, vår egna Weimaraner i egen hög person!!
Atlas är en stolt kille på hela 8 år. Han är en av dagisets inventarier då han har varit här sedan starten för snart 3 år sedan.
Jag kommer mycket väl ihåg samtalet jag fick från Atlas matte Eva. Jag stod på en stege och målade taket i dagisets båsavdelning, detta var innan vi hade öppnat. Eva förklarade att hon hade en Weimaraner och undrade om vi skulle kunna klara av honom för han är ”lite speciell”.
Eva berättade bland annat att Atlas är väldigt fäst vid sin familj. “Vilken hund är inte det?” tänkte jag, så utan några större tvivel tog vi gladeligen emot Atlas på vår första öppningsdag. Vad vi ganska snart skulle bli varse om var att Atlas är enormt (!) familjekär och en riktig enmanshund. Det skulle ta lång tid innan han skulle accepterade oss som extramattar…
Första tiden på dagen satt Atlas alltid vid fönstret och verkade be till någon övre makt att husse skulle komma tillbaka om han bara tittade riktigt noga… men efter ett tag tog han sakteliga kontakt med oss om vi vid tillfället hade något bra att erbjuda (godis). En gång ringde dock Eva varvid jag svarade, Atlas satt bredvid mig och råkade höra Evas röst i telefonen. Han reagerade direkt och började troligtvis fundera ut just vart hon kunde befinna sig. Vi fick snabbt lägga på så han kunde lugna ned sig.
Efter att sakteliga ha fått Atlas förtroende accepterade han successivt att befinna sig här på dagiset under dagarna och allt eftersom släppte han in oss oviktiga i hans liv. Med åren har han utvecklats till mer av en sofistikerad herre snarare än en kaxig man.
Han travar nu ståtligt in med sina långa ben på dagiset och intar sin plats i soffan. På vägen kan han visserligen hälsa på hundarna som redan är där, men det verkar vara lite under hans värdighet att vara för desperat 
I soffan, ja där ligger han med huvudet lite lagom högt och spanar in vilka som kommer och går på dagarna. Promenaderna följer han gärna med på, men ibland frågar han om det verkar vara nödvändigt att genomföra detta tunga arbete. Det kanske regnar, eller så ligger han precis och sover. Han vill helst inte bli väckt för onödiga koppelpromenader.
Inte allt för sällan släpper dock Atlas loss rejält och sprallar runt i vår lekhage. Pinnar, rivstarter och jaktlekar tillhör hans favoriter. Han leker mycket och länge. Sedan är det dock som om han kommer på sig med att barnsla runt lite och harklar sig, borstar av pälsen och verkar säga till de andra i lekhagen att de inte ska skvallra om hans stollaryck.
Troligtvis hade Atlas dementerat alla dessa påståenden om lek, om det nu inte var så att vi hade bildbevis Hans image är än idag en stolt man som man kan få lov att klia bakom örat, och har man väl börjat ja då ska det mycket till att man ska få sluta. Klappar man inte riktigt bra kan han gott och väl skälla till på en så att man inte tappar fokus på honom. Bara den bästa behandling är god nog för honom
Atlas trivs på dagiset, men när hans familj kommer på eftermiddagen för att hämta honom, ja då brinner han av lycka. Precis som en annan när man kommer hem efter en dag på jobbet
Trevlig helg till er alla önskar Atlas och alla andra hundkompisar!
